Anledningen till att jag inte har skrivit ett inlägg varken igår eller idag (förrän nu) är för att jag i mitt ytterst tråkiga liv inte har haft någonting att berätta om. Min studiedag (som förvånansvärt nog inte är fylld av studier) har gått åt till att hänga på youtube, och i stort sett kollat igenom alla videor av Jack Harries (JacksGap), och ätit choklad. Och jag vet att jag har godisförbud, men jag har mina speciella anledningar till chokladätande just denna dag. Såatteh, hehe, nu tänkte jag skriva om något viktigt, woop woop.

 

För några veckor sedan pratade jag med min kära storebror Adam om hur det är att träffa nya människor i Sverige, och vi kom fram till att det är väldigt svårt. Jag menar om du inte börjar på någon sport, går med i en förening av något slag eller träffar bekantas bekanta, så är det svårt att få nya vänner, särskilt om du är en ensamvarg, och kanske inte går ut särskilt ofta.

 

Detta kvarstår som faktum på grund av två anledningar: 

1. Sverige är ett ängsligt land

2. Det finns inga socialt anpassade uteställen

 

För det första så finns det som alla vet oskrivna regler om hur man får uppföra sig i olika sammanhang. I andra länder, till exempel Storbrittanien (där jag har varit tre gånger), så är människor mer öppna, och villiga att mötas någonstans på mitten när det gäller att skaffa sig nya bekantskaper. I Sverige så är det inte så. Man står inte närmre någon än två meter på busshållplatsen, säger inte hej till människor man inte känner, och gud förbjude att man är trevlig mot någon utan anledning. Varför är det så här? För att Sverige är ett ängsligt land. Här är vi "lagom", och sticker inte ut i onödan. Ibland kanske man är lite våghalsig och tar randiga strumpor till jobbet istället för svarta, men att prata med en vilt främmande människa? Aldrig i livet.

 

För det andra så finns det inga uteställen för ungdomar som är anpassade för sociala aktiviteter. Det finns förstås restauranger, men hur ofta pratar du med med människorna vid något annat bord än ditt eget när du är ute? Problemet är klubbarna. Där musiken är så hög att man inte hör vad man själv tänker, än mindre vad någon annan säger. Där ljuset blinkar konstant och alkoholen styr. Som nykterist så ser jag inte meningen med att dricka. Det är visserligen sant att det får de blyga människorna att våga mer, men kommer det att ta dem någonstans, i verkligheten? Förr eller senare måste man ta steget och våga alldeles själv, utan spritens hjälp. Och vad hjälper det att du hade kul om du ändå inte kommer ihåg vad som hände?

 

Jag säger, våga vara random, sprid glädje istället för hat, och tänk innan du handlar. Du kanske får några nya komisar på vägen! Nu ska jag gå ut och gå och njuta av ledigheten :) 

Ha en awesome tisdag! Ugn och ut.

Ellen