Vi har precis börjat med grafer och funktioner på matten, vilket är ett ganska lätt område (än så länge). Eftersom jag kände mig ovanligt filosofisk idag gjorde jag inte så mycket under lektionen utan satt och funderade (vilket kan förklara varför jag tycker att det är ett lätt område). I ett kordinatsystem kan det finnas grafer, alltså olika linjer som antingen korsar varandra eller är parallella. Då slog det mig hur sorgligt detta fenomen är egentligen. Antingen så färdas linjerna parallellt bredvid varandra i all evighet utan att någonsin mötas, eller också så möts linjerna vid ett tillfälle och fortsätter sedan bort från varandra i all evighet.

Tänk om det vore så med människor i verkligheten? Vi kanske följer en människa åt hela livet utan att egentligen träffas. Eller också så träffar vi en människa, går skilda vägar och ses aldrig mer igen? Det är ju det dem säger om den Sanna kärleken. Det finns en människa någonstans i världen som är helt perfekt för dig, och det är nästan helt säkert att ni aldrig kommer att träffas. Jag tror dock inte att så är fallet. Även om en människa kan verka helt perfekt för dig, så är äkta kärlek att älska imperfektionerna hos en annan människa. Lära sig att så ut med varandra i stort sett.

Men nog med filosofiskt kärleksprat. Idag ska jag stanna hemma från Ansgars för att plugga, då vi har så sjukt mycket i skolan just nu. Mindre kul, men högst nödvändigt. Ser fram emot en spännande eftermiddag (suck). Som tur är så hinner jag säkert titta på några avsnitt av supernatural senare, vilket är världens bästa serie.

Over and out!
Ellen